Jag har inte skrivit på väldigt väldigt länge, och det för att jag inte vart på tå den senaste perioden. Som jag skrev så var jag hos en läkare för att kolla varför jag får hjärtklappning och det visade ju såklart ingenting.
På fredagen efter alltså för snart tre veckor sen så blev jag jätte yr på jobbet. Jag trodde såklart att det skulle gå över men det visade sig att det vägrade ge med sig. När jag vaknade på lördagen och fortfarande kände yrsel och en ostadig känsla så bestämde jag och Erik för att åka in till Danderyd. Vi blev slussade från akuten till obstretiska mottagningen, dem ville utesluta att det hade med graviditeten att göra. Det var lååånga tre timmar. När läkaren hade kollat allt så sa han att dem kunde utesluta graviditeten och att barnet mår prima
- vilken lätttnad! -
Vi fick välja om vi ville åka hem och vila eller ner och sätta oss på akuten igen, jag kände att det skulle vara skönt att få hem och sova för det är utmattande att vara på ett sjukhus konstigt nog.
Senare på eftermiddagen blev yrseln värre och jag började tappa balansen mer och mer och tillochmed ramla in i saker, väggar, dörrar, staket mm. Så vi bestämde oss för att åka tillbaka på söndagen. Efter många timmar med många olika tester så sa läkaren att det var stressrelaterad. FAN vad arg jag blev...Skyller dem allt på stress?? Han försökte säga att många gravida lider av undermedveten stress och bla bla bla... jag trodde inte ett ögonlock på det, om det nu är undermedvetet och enl han inte ens jag kan veta om det, hur kan han då veta det?!
Jag vart ledsen och rädd för yrseln gick ju inte över. Jag var i stortsett sängliggandes i en vecka.
Förra veckan började jag bli bättre, yrseln kommer och går lite som den vill.
Men nu är jag tillbaka på jobbet och hoppas verkligen att jag kan jobba tills december då jag planerar på att signa ut på jobbet.
Alltså jag kan inte beskriva hur mycket jag längtar efter vår lilla stjärna. Det är så härligt att vi nu börjar få mer kontakt, eller jag och Erik får mer kontakt genom att känna tydligare
sparkar och kunna urskilja på
sparkar och hicka.
Jag ska försöka att vara snabb på att få upp kameran när buset sparkar så mycket så man ser magen röra sig
det är magiskt! <3
// Lizette
" Go´morron Go´morron.. Hör hur fåglar sjunger glatt ...."
Idag känns det som att det är en riktigt bra dag, jag hoppas att jag har rätt kring detta!
Jag och Erik har kommit fram till att vi ska köpa en begagnad vagn, en emmaljunga city cross. Vi har redan köpt citykorgen som är i vit läder, den är sååå fin. I helgen kanske vi får resten utav vagnen.. Jag hoppas :D Då ska vi testa att lacka om den med
Dip It - Det är en lack ( till bilar eller mc ) som man enkelt sprayar på. När den lagt sig och torkat så blir det som en skyddad film/folie som man enkelt kan dra av när man tröttnat. Jag hoppas att det funkar till barnvagnachassi då jag vill ha en mattsvart :D
http://dipit.se/ där kan ni läsa mer om produkten !
När jag fyllde år så fick jag min gamla vagga som jag hade när jag föddes. Den är så vacker och den står redan bredvid sängen i vårat sovrum så man kan inte göra annat än att vakna med ett leende. Det känns lite tidigt att ha allt hemma redan, men jag längtar så himlans mycket.
Jag har faktiskt redan bäddad i city korgen till vagnen. tihii..
Hallå=)
Jag och min sambo väntar vårat första barn och vi är sååå förväntansfulla, kärleken sprudlar runt oss och jag tror att det syns på oss hur lyckliga vi är att vårat lilla mirakel ska fullfölja vår lilla familj.
Jag är beräknad till den 28 dec så jag hoppas verkligen för allt i världen att bebisen väljer att mysa några extra dagar i magen så det blir en 2013 
Just nu så mår jag fantastiskt förutom halsbrännan från helvettet! Men jag tar en Renni med ett leende och tänker att de e skrutten som redan börjar jävlas med sin mamma. Sparkarna börjar komma allt med konternuerligt och det är ren lycka att ligga på soffan och se magen röra på sig.
I denna blogg så är det meningen att jag ska försöka berätta min vardag, och min och Eriks tid fram tills bebis vill komma till världen :) <3
